Det finns hopp – även i den djupaste förtvivlan
I tisdags stannade vi inför berättelsen om Hagar. Hon befinner sig i en extremt utsatt situation: utnyttjad, gravid och på flykt. Hon lever i ett samhälle där hon saknar rättigheter och skydd. Allt talar emot henne.
Just där, mitt i flykten och på botten av tillvaron, händer något oväntat. Hon blir uppsökt. Texten säger att en HERRENS ängel fann henne. Det är ett starkt uttryck – som om någon aktivt letar efter henne. Inte en mäktig person, inte någon med status, utan en kvinna som i andras ögon var obetydlig och utbytbar.
Det som följer är ett samtal om framtid. Om hennes liv. Om hennes son. Och över Hagar uttalas ord av värde, mening och hopp.
Sedan sker något förunderligt: Hagar ger Gud ett namn. Hon kallar honom El-Roi – “Gud som ser mig”, “Gud som låter sig ses”, eller “Gud som ser och bryr sig”. För första gången är Gud inte bara en idé eller en berättelse hon hört om. Han blir personlig. Hon upplever sig sedd – på riktigt.
Den erfarenheten förändrar allt.
Jag vet inte vad du som läser detta bär på. Kanske känner du igen dig i känslan av att vara på flykt, fast, pressad eller längst ner. Kanske har du frågor om Gud, eller inga ord alls. Oavsett var du befinner dig vill jag säga detta:
Du är inte osynlig. Ditt liv har värde. Och mitt i det svåra finns hopp.
Bönen är att också du ska få uppleva att någon finner dig på vägen. Att du får känna omsorg, riktning och mening – och kanske, precis som Hagar, upptäcka att du är sedd.
.jpeg) |
I september var vårt team i tegelfabriken där människor jobbar som slavar från fem års ålder. Under natten innan vi kom hade kvinnan fött sin son på en madrass hemma i stenskjulet. Den 22 januari 2026 blev hon och hela familjen skuldfria och kunde starta sitt nya liv. Hon får idag illustrera berättelsen om att Gud lyssnar, ser och lyfter. |