Det finns hopp – även i den djupaste förtvivlan
I tisdags stannade vi inför berättelsen om Hagar. Hon befinner sig i en extremt utsatt situation: utnyttjad, gravid och på flykt. Hon lever i ett samhälle där hon saknar rättigheter och skydd. Allt talar emot henne. Just där, mitt i flykten och på botten av tillvaron, händer något oväntat. Hon blir uppsökt. Texten säger att en HERRENS ängel fann henne. Det är ett starkt uttryck – som om någon aktivt letar efter henne. Inte en mäktig person, inte någon med status, utan en kvinna som i andras ögon var obetydlig och utbytbar. Det som följer är ett samtal om framtid. Om hennes liv. Om hennes son. Och över Hagar uttalas ord av värde, mening och hopp. Sedan sker något förunderligt: Hagar ger Gud ett namn. Hon kallar honom El-Roi – “Gud som ser mig”, “Gud som låter sig ses”, eller “Gud som ser och bryr sig”. För första gången är Gud inte bara en idé eller en berättelse hon hört om. Han blir personlig. Hon upplever sig sedd – på riktigt. Den erfarenheten förändrar allt. Jag vet inte vad du som...